Kategori: <span>Skräp</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Postutlämning. När alla postkontor slog igen så hänvisades vi till obskyra små butiker med motiveringen ”bättre tillgänglighet för handikappade och bättre öppettider”. Jag kan inte påstå att så blev fallet. Åtminstone inte vad gäller tillgänglighet.

När jag fick nuvarande bostad så var det ur ett handikappsperspektiv där flertalet lägenheter är handikappsanpassade (mest kök och badrum). Läget var också idealiskt och därför anpassades så många lägenheter. Här fanns alltid när och tillgängligt. Nära till affären, posten och banken. Affären ligger uppför en backe. Posten existerar inte längre. Postutlämningen i huset har flyttat. Bank finns inte heller kvar.

Postutlämningen flyttades alltså uppför en långbrant backe. Dit har jag inte kunnat gå på tre år. Men det är inte problemet. Däremot är det ett jätteproblem att nästan inga paket skickas till postutlämningen. Tydligen är det för dyrt för företag att nyttja postens pakettjänster. Istället anlitas Schenker och DHL. Och det är för jävligt!

Också Schenker och DHL kör med obskyra små butiker som utlämningsställen, men det är inte ordinarie postutlämningsställen. För min del är det totalt omöjligt att hämta ut något som skickas med Schenker och DHL då det är så långt i väg att jag inte ens kan skicka hemtjänstpersonal med bil.

Postutlämningsställe: Dit kan hemtjänsten gå om jag inte själv kan gå.

Schenker: Då måste jag specialbeställa extra hemtjänst som förvarnas om att de måste ha bil tillgänglig.

DHL: De skickar sina paket till annan stadsdel på andra sidan motorvägen. Jag kan inte få tag i dessa paket.

Om jag tar färdtjänst dit då? Nej. Jag anser inte det vara tillgängligt om jag ska behöva planera in vila, ledighet från jobb, bli utmattad och sängliggande eftersom de få minuter det tar att hämta ett paket i en butik sedan kräver en timmes väntan på bil. Märkligt nog finns aldrig sittplatser inne eller ute när man ska vänta på bil och jag klarar inte av att stå mer än några minuter. Så nej, det här kallar jag inte tillgänglighet. Det enda rätta är om Schenker och DHL levererar in i bostaden eller till ordinarie postutlämningsställe. Och jag hatar de företag som i sin tur anlitar dessa budbilar. Det är inte service minded. Det är snålt och föraktfullt gentemot kunder.

||||| 0 I Like It! |||||

Dumheter Kampen Övertygelse Skräp

Kommentarer stängda

Teknik – nödvändigt ont. Eller, hur nödvändigt är det egentligen? I dag när jag åter bråkat med Apple TV och digitalboxen har jag frestats av att bara öppna fönstret och slänga ut skiten. För det är inte värt tiden. Det finns inget mervärde i tv-tittande. Är det förströelse jag är ute efter så finns det annat än teknikrelaterade fritidsintressen.

Det jag surar över i dag är först och främst digitalboxen. Jag har testat att göra nya omkopplingar mellan tv och DVR, men det går bara att koppla på ett sätt och jag kan fortfarande endast spela in från tv den kanal digitalboxen för stunden är inställd på. Byter jag kanal under inspelning så spelar jag också in ny kanal. Inklusive programinformation och tv-tablå som visas i bild vid kanalbyte. Allt spelas in. Vilket alltså gör det omöjligt att spela in en kanal och samtidigt se på en annan. Kanske en källa till mitt förtret beror på att min DVR är bortåt 10 år gammal. Många typer av kablar som används i dag fanns inte då och därmed saknas också en del uttag i min DVR. Nåja.

Eftersom jag var så uppretad på ovan så tänkte jag hyra långfilm i iTunes och se filmen via Apple TV. Det gick väldigt bra, jag valde den senaste Star Trek-filmen. Men så pausade jag filmen och stängde av Apple TV. När jag sedan startade Apple TV igen så fanns där en programuppdatering som jag accepterade. Därefter kunde jag inte återuppta den pausade filmen. Det fick inte heller att hyra den på nytt. De anvisningar som fanns för hur man skulle återuppta filmen stämde dessutom inte. Jag provade allt! Tills jag kom fram till att Apple TV uppgraderats på mer än ett sätt. Där är nya funktioner. Alla inställningar sedan tidigare fanns sparade, men en ny inställning hade tillkommit och hade defaultinställning USA. När jag ändrade det till Sverige så fanns hyrfilmen åter tillgänglig och jag kunde återuppta filmen och se den klar.

Alltså – det där trixandet. Försöken. Dra kablar, göra omstarter, leta i menyer, ändra inställningar. Så ser ju min vardag också ut på jobbet och med datorer. Jag avskyr verkligen teknik. Just detta att man vill ha teknik och ibland ser det som något nödvändigt, resulterar också i att man får ta i problemen som uppstår. Ingen teknisk utrustning fungerar utan att någon gång behöva underhåll och en teknisk arbetsinsats. Det onda med det goda. Men när det strular så strular det rejält och kräver så mycket mer av mig som person än när det fungerar. Trots att det fungerar oftare än det strular.

Nej, jag säger inget om mobiluppgraderinar. Eller uppdateringar av appar. Eller något om min dator. Samma sov ovan gäller för detta. Insatser, tid och tekniskt kunnande. Jag höll på att säga att det är tur att man inte är teknisk support, men det är jag ju för olika mjukvaror på jobbet. Mest skit. Ingen teknik verkar vara användarvänlig.

||||| 0 I Like It! |||||

Film Kampen Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Skräp Surgubbe Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

En arbetslördag. Jag vet inte riktigt varför jag alltid erbjuder mig hoppa in i gamla grundtjänsten när det är personalbrist vissa lördagar eller söndagar. Även om jag bara flyttar dagar från veckan (får ju inte jobba en timme mer än 30 timmar per vecka), så tar jag väldigt mycket stryk fysiskt och mentalt (utmattad) av att arbeta helg. Förmodligen för att jag då sitter mer stilla och mer koncentrerar mig på en bildskärm.

Ändå hann jag i dag skapa lite stämning på arbetsrummet. Jag har väl suttit där nu i cirka tre veckor sedan flytten. I dag kom sex tavlor upp på väggarna och jag hade tre krukväxter med mig till mitt oputsade fönster. De jag hade tidigare fick jag slänga i somras när de blev angripna av löss (”spindelvävsinbakade” växter). Och så flyttade jag lite till på möblemanget. Det tar tid att känns in hur man vill ha det. Men nu är det bra i och med lite fägring. Och nej, jag blev inte utmattad av att flytta på en hurts på hjul, hänga upp tavlor eller placera ut krukväxter. Det var jobbet som tröttade mig.

Fortfarande har jag ingen fungerande digital-tv-utsändning trots att jag skulle fått det sent fredag kväll eller dagen på lördag. Känns inte så oväntat. Har de inte kunnat fixa det åt mig på fyra veckor, så lät det alltför optimistiskt när de sa att de skulle fixa det inom ett dygn. Det dygnet har nu passerat.

  • Först ett programkort utan digitalbox.
  • Efterlyser digitalbox, de vet inte om den är skickad, vill att jag avvaktar ytterligare en vecka.
  • Ingen box efter en vecka, ringer igen, de hittar inte min beställning som föranledde att de kunde skicka ett programkort. Jag mejlar min orderbekräftelse till dem.
  • Digitalbox kommer, men det visar sig efter samtal vara fel box. Boxen returneras och jag får ny box.
  • Ny box har kommit, men de har aldrig registrerat om det, utan sänder samma signaler till mig som om det var till gamla felaktiga boxen som inte fungerade då det var fel typ av signalutsändning.
  • Hittills har jag ringt fyra gånger utan att de åtgärdar det jag betalar för. Jo, jag har redan fått faktura för en tjänst som jag inte kan nyttja. Då de gör fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel…
||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Dumheter Personligt Skräp Surgubbe Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

I dag gjorde jag ännu ett av mina sällsynta inhopp i ordinarie grundtjänst. Detta gjorde jag för att jag är snäll, men väldigt dum mot mig själv. Andra vann kanske något på min snällhet, men själv lade jag eget arbete åt sidan som lär bita mig i arslet i nästa vecka.

Rumsflytten börjar rycka närmre men jag har inte gjort mycket av förberedelser. I mitt stilla sinne inbillar jag mig att det går fort nog ändå när jag väl får fullt tillträde till nya rummet. Det tråkiga är bara att rummen töms, men ingen städar. Någonsin. Inte ens till vardags. Jag tycker fortfarande att det är så märkligt att ha städpersonal som ”inte får” städa. De får inte damma över axelhöjd, vilket är märkligt. För de får inte damma alls när det kommer till kritan. Golv får inte våttorkas (kaffefläckar på golven sedan kaffe introducerades i Sverige). Okej, papperskorgarna får lov att tömmas. En gång varannan vecka. De är överfulla efter en dag. Och vi får inte kasta frukt i papperskorgarna, för de möglar och då får lokalvårdaren allergiska reaktion när papperskorgen väl töms. Förresten så har lokalvårdaren klagat på mig eftersom jag ”kastar för mycket skräp i papperskorgen”. Ja, var skulle jag annars kasta skräpet?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälso- och sjukvård Omvärldsbevakning Skräp Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Åska är inget jag bryr mig om – jag reagerar inte på att det blixtrar och dundrar omkring mig. Därför var jag bara halvt medveten om den när det började vid midnatt. Jag somnade ganska omgående. När jag vaknade några timmar senare så åskade det. Då det var dags att stiga upp på morgonen så åskade det. Jag har absolut ingen aning om det åskade hela natten eller om det bara sammanföll så att jag råkade vakna vid varje nytt åsktillfälle. Nej, jag bryr mig inte. Jag är nog mer förvånad. Över att det inte åskat mer i sommar. Media har ständigt varnat för extrem åska, men sedan – i efterhand – avblåst det då det aldrig blev någon åska. Jo, enligt radarn så har det varit många blixtnedslag i omgivningen, men det har hela tiden lyckats missa Göteborg. Så nattens åska, som ingen varnat för (media insåg väl att ropar man vargen…), var väl det största som kommit i min närhet den här sommaren. Men som sagt – jag vet inte om det åskade hela natten i en följd eller ens om det var riktigt hotfullt nära.

Dags för en ny arbetsvecka. Som innehåller 1½ arbetsdag i slutet av veckan. Innan dess har jag schemaledigt, fridagar och semester. Så här efter min sjukskrivning så har jag kastat in några semesterdagar eftersom jag 1) måste ha semester, och 2) får passa på innan jobbet sparkar igång på allvar.

Ibland funderar jag på om sommarens sjukskrivning egentligen var semester; om jag gjort något annorlunda. Det känns som om jag fuskat lite genom att ha +30 semesterdagar sparade. Nej, jag hade nog inte gjort något annorlunda om jag haft semester istället för sjukskrivning, men jag har mått dåligt i sommar. Jag gjorde rätt som sjukskrev mig. Om jag glömmer det där med semester – tar bort det ur ekvationen – skulle jag kunna arbeta om jag inte haft semester? Nej. För jag var sjuk och då ska man vara sjukskriven. Tidigare år när jag varit sjuk på sommaren, så har min doktor vägrat sjukskriva mig eftersom jag ”ändå ska ha semester”. Vilket jag tycker är en förkastlig inställning. Allt är inte arbete kontra ledighet. Och att vara sjukskriven är inte per definiton  en ledighet. Att vara sjukskriven är att inte kunna arbeta. Semester är vila från arbete. En sjukskrivning är också vila, men inte från arbete utan för att bli friskare/bättre.

Något jag också funderat på, är min syn. Synnervsinflammationen på vänster öga hade jag 1999 och jag gick under ganska månader hos ögonläkare. De konstaterade att jag hade ett synfältsbortfall på 80 %. Det är en permanent skada som blir bättre över tid, men jag återfår aldrig full syn. Men jag har inte varit hos ögonläkare nu på 14 år. Har jag fortfarande bara 20 % syn på vänster öga? Jag vet inte. Jag tror inte det. Skulle jag gissa skulle jag nog säga att de ursprungliga 80/20 % numera är 20/80 %. Om jag läser den här texten med höger öga stängt, så ser jag bara en bokstav i taget, sedan får jag flytta blicken lite för att se nästa bokstav. Jag kan inte se ett helt ord. Allt runt omkring är en grå massa som flyter ihop.

För att återgå… nej, jag lämnade ju aldrig ämnet… till hälsa. Hur mår jag nu efter sommarens sjukskrivning? Fel! Detta har varit min tredje sommar som jag varit sjuk. Frågan är kanske inte så mycket hur jag mår, utan vad jag känner för besvär i dag.

  • Fortfarande neuralgisk/neurogen smärta i magen (sedan 2010) där jag fortfarande tar helvetesmedicinen (antiepileptika mot smärta). Dosen har sänkts med en fjärdedel, men biverkningarna finns kvar.
  • Panikångesten finns kvar (också sedan 2010) där jag tar allergitabletter för att bli slö vilket ska göra att jag reagerar mindre på sådant som triggar panik. Fungerar väl kanske till hälften.
  • Ms-tröttheten har funnits där sedan 1999 men nu kan jag inte ta medicin eftersom det krockar med allergitabletternas verkan.
  • Hälseneinflammationen från 2010 är sedan länge borta, men smärtan kvarstår och jag har svårt att belasta vänster fot.
  • Sommarens förlamning gick i regress, men jag har fortfarande ingen känsel i underben och fötter. Därför kan jag inte hålla balansen – därför har jag rollator sedan ett par veckor. Rollatorn är bara tillfällig, tills jag återfått känseln. Vilket kommer att ske. Men frågan är om det tar en vecka eller tio år.
  • Om jag har några fler besvär så minns jag inte dem just nu. Förutom att 1) min tinnitus varit värre än någonsin i sommar, och 2) jag har inte haft bältros på ett halvår, och 3) i år har jag haft mycket migrän.
  • Sjukgymnastiken är igång nu. Styrketräning verkar få stå tillbaka för konditionsträning.
  • Psykologkontakt för panikångest? Glöm det. Jag får inte tag i någon trots tappra försök.

Om jag i min ms har ett normaltillstånd som är acceptabelt, där jag varit sjuk i sommar, hur återställd är jag? Gissningsvis till 80 %. Det blir bättre om än väldigt sakta. Och när jag ser framsteg har jag svårt att hålla emot, utan vill så gärna rusa framåt som om jag var helt återställd. Vilket kan ge bakslag. Balans är på så många sätt något svårt för mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Byråkrati Dravel Fundering Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Minne Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Privat Självinsikt Skräp Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Okej, så jag är fascinerad av Day of our lives/Våra bästa år. Dagens avsnitt var inget undantag vad gäller prestation. Kvinnliga karaktärer har en förmåga att gråta över precis allting. Missförstådda, arga och med kärleksproblem. Lösningen på det är alltid att gråta ohämmat. I dag brast fyra ut i gråt.

Spännande fortsättning i morgon…?

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Skräp Teveserier Tv

Kommentarer stängda

Så mycket ångest. Jag trodde inte det var möjligt? Och jag förstår inte. Jag är inte deprimerad. Ändå åker jag dit hela tiden på ångestattacker, som möjligen är panikångest. Jag vet inte säkert.

Det började med en ganska jobbig episod i morse när jag var ute med sopor. Det är inte långt, inte jobbigt, men… Halvvägs tillbaks höll jag på att tuppa av. Och har sedan varit sängliggande hela dagen. För symtomen jag får är (svårförklarade) någon form av tryck i huvudet, yrsel och hetta (flush) i ansiktet. Vad som egentligen leder till detta? Min tolkning är att jag nästan börjar hyperventilera (av panikångest) när jag 1) inte känner hur jag går då jag inte har känsel i underkroppen och 2) inte kan fästa mina skakiga ögon på något utomhus. Det är då jag håller på att falla ihop.

Under kvällen har jag suttit snällt och stilla framför teven och då känt tilltagande ångest – inte panikångest – och jag vet inte varför. Jag är stressad av situationer. Och situationen. Min semester som inleddes i torsdags avbokas till förmån av sjukskrivning. Där intyget inte stämmer. Där jag också vet att FK betalar ut felaktigt då jag tror jag råkat ange att jag arbetar mindre än vad jag gör. Och jag måste, måste, måste (tvingad) att påbörja sjukgymnastik trots att jag tror mer på behandling mot min panikångest/ångest. Dessutom är det nog dags för mig att återigen skaffa rollator då det blir för ostadigt med krycka ute i fria rymden (utomhus, öppna ytor där jag inte har väggar/stöd när jag är ostadig). Det där sista vet jag att många tolkar som torgskräck, men det är panikångesten.

Varför har jag panikångest? Den har kommit smygande under många år. Jag är väldigt aktiv, jobbar hårt (mer än läkare och FK vill), stressar och pressar mig själv, har svårt med balans och styrka, har en rädsla att falla och så vidare. Även om jag drar ner på takten så försvinner inte panikångestens intensitet som byggts upp under så lång tid.

Nu när jag blivit sjukskriven så är jag än mer stressad. För nu måste jag fixa en massa. Ändra mitt schema, avboka möten, boka in tider i primärvården, ringa FK och justera min inkomst, kontakta doktorn som skrivit fel på läkarintyget. Inget tar så mycket energi som att vara sjukskriven och ändra sin vardag. Det stressar mig. Och leder till än mer ångest och panikångest. Och så ska jag äntligen efter 13 år genomgå magnetkamera. Men måste skynda mig till en förundersökning som jag själv får ombesörja.

Min neurogena/neuralgiska magsmärta har återkommit. Förmodligen som en konsekvens av röran ovan.

Jag vill helst. Va’ själv.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Privat Självinsikt Skräp Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Är det ens möjligt? Att försova sig när man har semester? Tydligen. Jag gjorde det i dag. Stängde av telefonens väckning innan den ringde, somnade om, vaknade en timme senare. Det går åt fanders nu med att ta morgontabletterna i rätt tid. Ja, jag försöker medicinera samma klockslag varje dag. En vuxenrutin jag har. Samtidigt var det väldigt skönt med lite sömn nu när det är möjligt efter senaste veckans sömnrubbningar orsakade av högdos kortison. Men ärligt lyssnade jag på ljudbok för länge i natt, och det är därför jag försov mig.

Trots söderläge på balkongen har det ännu inte varit möjligt att vistas på den i sommar. Har solen funnits har det istället varit sydlig storm, eller så har det störtregnat. Dessutom… vågar jag säga det… är det för kallt. Visst, jag tål inte värme, men att sitta i snålblåst är direkt skadligt.

Mina planer för dagen? Öh… fråga inte så dumt. Jag har semester.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Skräp

Kommentarer stängda

Äh, klart jag laddade ner ännu en ljudbok för lyssning! Vad ska man annars göra när man har semester? Förutom att jag så här första semesterdagen mest somnat märkliga tidpunkter på dygnet. Väldigt slappt.

Det enda som just nu stör min sinnesfrid är jobbmejlen och kontakterna med neurosjukvården. Jag vill bara avskärma. Vill läka och slicka mina sår, typ. Känner mig inte redo för omvärlden.

Kanske det då är en flykt när jag säger att jag åter börjat titta på Våra bästa år/Days of our lives. Har inte sett de senaste två året (typ 600 avsnitt) men noterar att jag inte missat något.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Skräp Teveserier

Kommentarer stängda

De senaste månaderna har Facebook börjat lägga in reklam, så kallad ”sponsring”, i kommentarsflödet. Jag som är emot reklam har börjat anmäla dessa inlägg, och då måste man ange orsak. Jag väljer konsekvent ”stötande innehåll”. När man gjort detta ombeds man hjälpa Facebook med vilken typ av riktad reklam man är intresserad av. Nå, men jag är ju inte det! Ändå kunde jag inte låta bli att klicka på deras förslag på riktad sponsring till mig.

Öh? Idel ädel ondska?! Och självklart fann man henne nästan längst ner på listan… Och vad menar de med ”favoritföretag”?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Omvärldsbevakning Skräp Spooky Surgubbe Teknik

Kommentarer stängda