Är det bara jag som undrar över Icas klassificering?
Vad jag kan se så finns där en grön sak som är frukt.
Trolleritrick, eller nåt. Jag kan inte förklara det riktigt.
Jag har alltid haft svårt för att svälja tabletter. Hur mycket vatten jag än dricker så fastnar allting i halsen på. Nu när jag ska ta minst nio tabletter per dag (tack, ms!) så är det extra kämpigt. Först vatten. Sedan en tablett. Sedan vatten. Sedan tablett. Sedan vatten… ja, ni fattar.
När jag tog morgonens fjärde tablett så gick det helt enkelt inte. Jag hostade till och där låg den i botten på vattenglaset. Plus den tablett jag tog innan. Den jag sköljt ner med vatten. Öh, va? Jag hostade till lite ytligt en gång?! Hur kan en tablett jag svalt som omsorgsfullt göra sådan sorti? Jag förstår absolut ingenting. Mer än att jag verkligen har trång matstrupe och inte kan svälja ner något så det hamnar i magsäcken. Trång passage. Sånt har jag hört om på jobbet. Vilket också kan förklara varför jag så snabbt blir mätt och har väldigt svårt att svälja på grund av dysfagi.
Okej, det är lite otäckt, men också lite imponerande. Trolleri.
Kommentarer stängda
Sommar och jul – bästa tiden att få sitta i fred på jobbet. Synd att jag inte får lov att jobba mer än vad jag gör, för det skulle behövas.
Nu när deadline årskifte kommer så skulle man kunna tro att det blir lugnt i januari. Öh, nej. Då är det dags att skriva en årsrapport samt att jag i dag fick förfrågan om att vid tre tillfällen (minst) undervisa sjuksköterskor. Jag har inte tid, men måste. Jag måste väldigt mycket. När jag ifrågasätter och ställer frågan om inte någon annan kan ta det, så får jag svaret ”men det är ju du som är experten”. Är jag? Det förvånar mig. Tydligen är jag expert i precis allt, oavsett vad det gäller. Bredd och djup i allt? Själv brukar jag säga ”mitt minne är omfattande men något dimmigt”, vilket betyder att jag har lite kännedom om det mesta, så där lite lagom på ytan. Vilket är mer än vad andra har?
Plötsligt blir där ett avbrott i jobbet med en semesterdag (den första sedan den 15 augusti). Om det chockar mig mer än gör mig förtvivlad, vet jag inte. Men… Vad gör jag nu? Vad finns där mer än arbete?
Kommentarer stängda
Tyvärr kommer jag att ta ut tre semesterdagar kommande tre veckor, eftersom jag är tvingad. Dag 1 på grund av hämndtjänsten. Dag 2 på grund av att ömma modern besöker mig. Dag 3… bara för att. Trots det har jag sparat 10 semester som jag inte hinner ta ut i år plus att jag får 31 nya semesterdagar nästa år. Ja, jag har 41 semesterdagar att ta ut nästa år. Problemet är att jag aldrig kan ta semester trots att jag får ta precis när jag vill utan hänsyn till andra. Nå, men jag måste ta hänsyn till att jag har ständiga deadlines för uppgifter som ingen annan kan och där jag dessutom aldrig kan få ersättare. Och så har vi det där med att jag inte mår bra fysiskt av att vara ledig mer än en vecka. Därför funderar jag på att kanske ta 1-2 semesterdagar varje månad, men så ofta kan jag inte vara borta. Sommarsemestern…. Jag har redan börjat planera, för vi måste lämna in ansökan i februari. Vilka 33 dagar under 2015 ska jag lägga in som semester? Det är svårt.
Dessutom ska jag ju börja arbeta helg också. Det är helger som jag själv väljer och de är redan utsedda. En helg varje månad (utom februari, mars, juli, augusti). Så frågan är – hinner jag jobba med alla fridagar förutom semester? Min kalender är fulltecknad fram till september nu. Ack.
Jag är ledig för ofta utan semester. Jäkla röda dagar som kommer och tvingar mig vara ledig!
Men ledig är skönt… när jag hinner. Inte när jag måste.
Kommentarer stängda
Spotify får styra och besvara frågorna nedan.
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense.
NO CHEATING!
Visst viskas det och det kan de få göra, det rör mig inte.
Om jag hyllar Gud, vet jag inte. Däremot så är jag tacksam över dagar utan fysisk smärta, som i dag.
Det sägs att jag är förtroendeingivande.
Är det beviset för att giftemål är tortyr?
Jag har bara bipolära vänner?
Mitt jobb, skulle jag tro.
Klart jag var nykter under gymnasietiden! Varför? Vet ej.
Jag har alltid tagit egna beslut för att komma framåt, gör som jag vill, utan hänsyn.
Verkar dock inte som om jag just nu står någon nära.
Söndagskväll. Ska jag välja sen kväll framför tv eller tidig kväll i säng?
Ja, vem vet?
Jag tror att allt kan bli bättre, framtidstillförsikt.
Japp, de sitter alla på ett moln, dingla med benen i det fria och spelar harpa.
Rena semestern.
Kan jag förstå.
Åh, nu blir jag förlägen! Tack!
Inga kommentarer.
Stor jä*la bock som tänker med ku… Va? Gör de?!
Tja, de verkar vara ute efter min lekamen och min ”klubba”.
Nej, jag gråter mig inte lycklig. Jag gråter aldrig.
Glittra och vara helt underbar!
Nej, kanske jag drömde om det i 17-årsåldern? Eller, det kan ju andra drömma om…
Kommentarer stängda
Hektisk vecka med sömnbrist resulterade i att den här lördagen bara försvann i vilans tecken. Det enda som tvingar mig ur sängen lediga dagar är att jag måste starta tvättmaskinen som har mycket att svälja innan ny arbets-/träningsvecka är här. Men det är extra svårt nu att vara vaken utan piggelintablett. Ge det några månader så kanske jag får medicinsk amfetamin insatt. Åtminstone hoppas jag på något mot ms-fatigue, men vad jag vet så finns det bara piggelintabletter och amfetamin att välja mellan om jag inte ska bli helt förtidspensionerad och sängliggande. Rent fysiskt gör tröttheten att man inte vaknar till så mycket att man ens kan ställa sig upp.
Trots jul och nyår så kommer jag att arbeta varje vecka. Ändå finns där mycket omotiverad ledighet i form av röda dagar och jag behöver inte kämpa mot trötthet alla dagar. Ledigheten är att sova. Eftersom där är så mycket helg så fick jag tvinga mig att gå till snusbutiken i dag. Räcker fyra stockar till in på det nya året? Jag tror det. Jag hoppas det.
Som vanligt blir snuset dyrare vid årsskiftet. Men jag har fortfarande råd att lägga 1600 kr/månad. Smakar det, så kostar det. Det smakar gott och kostar en liten slant. Väldigt värt det!
Kommentarer stängda
Flärdtjänsten har varit ett helvete sedan jag fick mitt nya tillstånd från 1 december och som ska gälla i fem år. Om jag lyckades lösa problemen i dag vet jag inte, men det tog fyra samtal och fyra personers inblandning när jag ringde dem i dag.
De senaste fem åren har jag haft ensamåkning, det vill säga inga andra medresenärer i taxibilen. Detta på grund av att jag är lång (långa ben) och är ganska (ähum) stor på alla sätt och vis. Ska jag få på mig ett bilbälte (enligt lag) så måste jag sitta fram och det kräver också att stolen är tillbakaförd så långt det går. Plus att jag är lång och inte så rörlig, vilket innebär att jag har svårt att få in benen i bilen om sätet inte är tillbakafört. Samt att beröring där man kör in knäna i instrumentbrädan är fruktansvärt smärtsamt och försämrar balansen som är dålig ändå.
Plötsligt får jag inte ensamåkning längre. Men fick beviljat att sitta fram med tillbakafört framsäte samt att ingen medresenär får placeras direkt bakom mig. Och detta fungerade någorlunda i knappt två veckor. Men igår upptäckte jag det fasansfulla – i körordern gällande mig har flärdtjänsten plötsligt raderat detta med tillbakafört framsäte och ingen medresenär bakom mig. Orsak okänt.
Därför har jag i dag bråkat väldigt. Beviljar man något så förutsätter jag att den informationen också kommer chaufförerna till del, så jag slipper konflikter och diskussioner med chaufförer och medresenärer. Och att jag inte ska bli fysiskt lidande.
Fram och tillbaka hänvisades jag hos flärdtjänsten. Det jag dock fick veta var att man nu för alla resenärer tagit bort alla beslut ur de körorder som går ut till chaufförerna. De tyckte det blev för mycket text och information. Min fråga var hur jag skulle göra för att få de resor jag är beviljad om chaufförerna inte får veta villkoren. Svår fråga tydligen. De påstod att när jag ringer och beställer resor, så lägger beställningscentralen in bokstavskoder som ska motsvara det jag är beviljad. Mitt svar på det var att flärdtjänsten tidigare vägrat bokat resor åt mig eftersom det är arbetsresor och arbetsresor går bara att boka via telefon om man arbetar exakt samma klockslag fem dagar i veckan, men jag är schemalagd av arbetsgivare. Därför har man alltid hänvisat mig till att boka via Internet, men där har jag inte tillstånd att lägga till information, bara adresser, datum och klockslag.
Anledningen till att jag fick prata med så många människor på flärdtjänsten berodde på att det tog tid innan jag nådde en vänlig själ som var handlingskraftig och ringde IT-tekniker som nu lagt in extra val för mig i Internetbokningen så jag själv nu kan boka tillbakafört bilsäte fram. Om detta kommer fungera vet jag inte, då jag inte kan få in beslutet om att ingen får sitta bakom mig. Vilket betyder att chaufförerna kommer vägra låta mig föra tillbaka sätet då den bakom inte får plats med sina ben. Nå, men då får väl de resenärerna också ansöka om att få sitta fram med tillbakafört bilsäte. Eller?
I vilket fall som helst så har jag i dag begärt att min läkare ska skriva ett kompletterande intyg med begäran om att jag ska återfå ensamåkning så jag slipper alla problem, allt strul och alla diskussioner. Hur detta blir, om det leder till att jag återfår ensamåkningen, vet jag inte. Men jag är inte nöjd. I femton år har jag slagits mot flärdtjänsten som inte sköter sina uppdrag. Och det här jag fick höra i dag att de raderat allas information till chaufförer och att bokningsförfarandet är annorlunda – varför har man inte gått ut med den informationen till alla sina kunder? En information som inte ens nått alla inom flärdtjänsten och inte alls till chaufförerna.
Göteborgs kommun är inte fantastisk. Och de olika nämnderna ännu värre. Hämdtjänsten går jag inte ens in på i dag…
Blogg Byråkrati Dumheter Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Privat Skräp Surgubbe Teknik Vardagsblogg
Kommentarer stängda
Ske min vilja. Jag behövde inte säga så mycket vid dagens möte, för jag hade redan fått med mig cheferna i förväg. Därför blev det ett beslut för andra att rätta sig efter. Och detta har jag haft lite ångest över, eftersom jag inte riktigt visste om jag missuppfattat situationen och därför själv kanske dragit felaktiga slutsatser. Har också förstått att jag ifrågasätts aldrig av personer i chefsposition då de tycker att jag ändå för fram relevanta problemställningar som jag också har lösningar för men saknar beslutsrätten. Jag är nöjd med det förtroende jag visas och tror det beror på att jag genom åren visat vad jag går för. Åtminstone har jag lättare att driva igenom förändringar om det involverar chefer som ”alltid” känt mig. Nyare chefer är mer skeptiska. Inte över det jag framför, utan det att jag har mycket att säga till om utan att själv vara chef. Jag är medveten om att jag kör över människor, men jag har uppbackning.
Ett annat litet minimöte (med ännu en chef) bekräftade också något jag fattat eget beslut om. Jag fick okej. För att administrativt underlätta för läkare så kommer jag att ta på mig att utföra vissa av läkarnas (enligt lag) ansvarsområden. För det första så kan jag det rent praktiskt och gör det korrekt. För det andra blir det en delegering till mig. Som garanterat ökar patientsäkerheten även om det är jag och inte en läkare som utför jobbet. I slutändan är det ändå ett läkaransvar, oavsett vem som utfört jobbet.
Hur många chefer har jag? Öh… En? Men ibland arbetar jag med chefer som har annan personal under sig och som är mina arbetskamrater (inte kollegor). Och ibland arbetar jag direkt med chefens chef, eller chefens chefs chef. På tal om det stod jag i går bakom chefens chefs chefs chef när jag var på Pressbyrån. Min chefs chefs chefs chefs chef känner jag inte, har nog aldrig träffat, men däremot så har hon tidigare varit gift med en läkare jag arbetade med för 15 år sedan. Liten värld. Hur många anställda är vi? 51 000. Därmed är det ganska kul att jag och har kontakt med chefer som är på tre (av fem) nivåer ovanför mig. Och att jag rör mig mellan alla personalkategorier, verksamheter och städer. Hur det blivit så är lite oklart, men där är alltid någon som känner någon som vet vem jag är och då får jag en massa inbjudningar till möten, samtal, mejl och så vidare som jag nappar på. Mitt kontaktnät är enormt. Plus att jag arbetar med så många saker. Det är sånt som sammantaget ökat på mina kunskaper och som också gör att jag är med överallt och kan ta diskussioner med chefer utan att gå i egen chefslinje. Jag kan komma in från sidan.
I förra veckan träffade jag min elevs lärare där jag fick höra att på skolan så var mitt namn väldigt ofta förekommande i uppsatser, att jag var källhänvisning till det mesta som studenterna skrev om i sina examensarbeten. Åh?
Ibland skulle man kunna tro att jag är en kändis.
Hybris.
Kommentarer stängda
Tur man har kamrater på jobbet. Vi tog ett nytt blodtryck i dag – i vila. Resultatet blev 130/85. Långt ifrån skrämselvärdet 140/105 från i går. Men oron har ändå gjort att jag inte kunnat sova i natt och därmed varit extrem trött i dag med huvudvärk.
Morgonen var snärjig. Fönsterputsare skulle komma innan jag skulle till jobbet, det var jag lovad. Jo, de kom 20 minuter innan jag skulle åka till jobbet, så det var med nöd och näppe det hanns med. Och jag fick börja morgonen med att flytta undan alla krukväxter. Som jag alltså inte hann sätta tillbaka förrän efter jobbet. Gud, vad jag är trött!
Och så gick jag in på apoteket för att lösa ut mina nya läkemedel som jag ordinerades i går. Självklart fanns inte dessa mediciner hemma och har fått beställas. Kanske i morgon kväll.
Som sagt har jag en stressvecka nu. Det har inte med jul eller ledighet att gör – det är bara mycket just nu. I morgon ska jag… sjukgymnastik, möte, utbilda – och kanske få leverans av läkemedel. Samt hur osannolikt det än låter – jobba.
Kommentarer stängda
Kommentarer stängda