Kategori: <span>Omvärldsbevakning</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Ska man bli sur? Ja, det ska man!

I dag fick jag ett brev från Göteborgs-Posten (jag är prenumerant). Hela brevet går ut på hur bra det är att vara prenumerant, för nu ingår både eGP och GP+ (läsa hela tidningen på nätet) och har så gjort sedan årsskiftet (jag veeet!).

Och så avslutas brevet med en liten, liten ruta längst ner där det står att där är ett nytt månadspris från maj månad.

Jaha?! Så syftet var helt och hållet att upplysa om att de höjt priset, men de vågar inte stå för det eller motivera det, utan trycker på det tekniska.

Och ja, det tekniska… Jag är väldigt missnöjd med appen och läser inte tidningen på nätet (trots att jag har behörighet som prenumerant). Det är papperstidningen jag gillar (nåja) och vill inte ha ett högre pris och ”på köpet” få den tekniska biten. Dessutom läste jag för något månad sedan att de på fullaste allvar tror att papperstidningar helt försvunnit om fem år och att alla ändå (då?) väljer att läsa sin tidning på nätet. Tja, det är de själva som står för den utvecklingen.

||||| 0 I Like It! |||||

Media Omvärldsbevakning Övertygelse Surgubbe Teknik

Min blogg är ingenting värd. Ingen länkar till mig. Ingen kommenterar hos mig. Ingen besöker bloggen. Webbadressen har inget värde. Så ser det ut när jag googlar fram uppgifter om min blogg. Och jag håller med. Samtidigt undrar jag då varför jag envisas blogga? Tja, jag vet inte längre. Hittills i år har jag inte missat att blogga en dag, i tron att det kanske peppar mig själv att prestera, samt att det också drar lite trafik när man visar sig aktiv. Icke! Kanske jag borde lägga om min taktik till att bara blogga när jag känner för det och har något att säga. Gärna kontroversiellt, sånt genererar näthat – eller som jag kallar det för – önskvärd trafik med lite liv och rörelse.

Ack, jag vet inte.

Och är inte detta mystiskt, så säg?

 

En ny twitterföljare som bara har valt att följa fem väldigt viktiga personer (men tack!).

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Fundering Omvärldsbevakning Övertygelse Skräp Teknik Vardagsblogg

Eurovision Song Contest en tisdag gör att jag känner mig förvirrad. Är det lördag? Nej, men känslan av fest och stor tv-händelse rubbar mig ur tidsperspektivet. Förresten så skriver jag ingen schlagermassaker för ESC, om någon nu hade några förväntningar.

I dag fick jag mitt fönsterputs. 36 rutor på kvarten. (Lät det fel?) Min insats i det hela har varit att bära runt på 24 krukväxter efter en extremt kort natt. För i natt fick jag för mig att ladda ner en ljudbok som jag började lyssna på. Och det fortsätter jag med. När jag inte tar paus för att se några avsnitt av Veronica Mars.

Det börjar kännas som nedräkning inför arbetsveckan som kommer. Hur jag känner inför det? Nja, både och. Jag är nyfiken på hur jag fungerar, om jag fungerar. Orosmomentet är om skovet sätter käppar i hjulen för mig. Det tråkiga med det är inte förlängd sjukskrivning i sig, utan detta att jag måste träffa en neurolog i så fall. Enda vägen till en neurolog för ett akutbesök är att lägga sig på akutmottagningen där man får en utskällning av personalen då det bara vill ha in livshotande tillstånd. Ja, men vad är alternativet? Men trots allt – det är långt till måndag, så kanske jag klarar av att arbeta utan problem.

Mer då? Nej, jag har faktiskt en ljudbok som är viktigare än att dravla på nätet.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Litteratur Multipel skleros (ms) Musik Omvärldsbevakning Personligt Teveserier Tv Vardagsblogg

Från och med nu och under hela sommaren så ska min innergård byggas om. Det stod så på en lapp i trappuppgången, men ingen mer information än så. Vad är det de ska göra? Förra sommaren lade de om all gatsten (fast annat material) som är precis framför ytterdörrarna. Sommaren före det så asfalterade de om alla gångar. Åren tidigare har de planterat om i rabatterna. Vad mer finns att göra?

Jag oroar mig mest över att inte kunna ta mig in eller ut. Gud nåde om flärdtjänsten inte kan stannar precis utanför dörren! Så ostadig är jag just nu i benen, att jag inte kan gå över en byggarbetsplats och ut till någon angränsande gata.

Annars händer väl inte så mycket… I morgon kommer fönsterputsarna i hällregn. Hade jag inte varit sjukskriven just nu så hade jag inte fått fönsterputs förrän till hösten. Jag är nog ganska upprörd (som vanligt) på hämndtjänsten. Där är väldigt många problem och jag hade ett långt samtal i dag med dem. Det de inte kan förstå – vill inte förstå? – är att jag arbetar 30 timmar per vecka. De kan inte förstå varför jag inte kan vara hemma de tider som de önskar. Nej, jag har ingen Samhall-tjänst där jag åker iväg några timmar per dag för att utföra meningslösa och enklare uppgifter. Jag försörjer mig på att arbeta! Jag har ett riktigt jobb, med riktiga arbetsuppgifter och ansvar. Jag har också riktiga arbetstider där jag inte bara kan säga att jag ska vara hemma en viss dag eller till ett visst klockslag. Nej, det förstår verkligen inte. De jämför med att alla pensionärer är ju hemma? Och andra med handikapp har ju inga jobb? Detta tycker jag är ytterst märkligt som argument. Både pensionärer och handikappade har faktiskt ett liv som inte kretsar kring hämndtjänsten. De kanske har lättare att planera sina dagar, men jag har inte den möjligheten om jag 1) ska kunna jobba 75 % och 2) har ett ansvar att vara på jobbet bestämda dagar/tider.

Däremot så tycker jag att hämndtjänsten skulle kunna pussla betydligt bättre. De har vilka förutsättningar som gäller för mig – det vill säga, de vet exakt vilken dag per vecka jag är ledig och kan vara hemma och ta emot dem. Och om nu pensionärer och handikappade i övrigt aldrig ”klagar” över vilka tider de får sina hämndtjänstsbesök, så kan de väl prioritera in mig på rätt dag i veckan? Nej, istället ska jag ringa, varje vecka, och ifrågasätta de tider jag fått. Och jag får mothugg med att de redan bokat in sig hos andra (som tydligen är hemma dagarna igenom årets alla dagar). Ja? Men det är väl inte mitt fel? Lös det! Ni har förutsättningarna som gäller?

Det senaste är att de vill att jag alltid ska vara hemma torsdagar och kan jag inte det ska jag vara hemma senast vid 15-tiden. Omöjligt, var mitt svar. Och så hade de planerat in besök hos mig midsommarafton.  Aldrig, höll jag på att säga när de plötsligt insåg att de faktiskt inte jobbar midsommarafton (vilket jag gör). Och bokade in mig en arbetsdag. Aldrig! fick jag äntligen säga.

I tretton år. Så länge har jag haft någon form av hämndtjänst eller flärdtjänst. I olika städer. Olika stadsdelar. Olika insatser. Och det har aldrig fungerat! Där verkar vara något ruttet med den kommunala organisationen. De kan inte planera. Logik och logistik fungerar inte. Administrativt är det väldigt enkelt (bör ju jag veta). Ändå får jag ständigt brev med datum som inte matschar veckodag (onsdag 14 maj får jag fönsterputs) och så vidare. Och får jag rätt datum så uteblir de då de i sin egen planering skrivit in ett annat datum. Miss match in absurdum.

Nej, enda lösningen som inte är ett alternativ är att helt säga upp bekantskapen med dem. Och jag tycker det är dyrt att betala 800 kr/månad för 10 minut dammsugning en gång per månad plus inköp som blir fel och som inte rättas.

Privata alternativ? Politiskt beslut i Göteborg säger att inga privata alternativ får finnas i hämndtjänsten. Ja, men det fungerar ju inte?! Med ett privat alternativ hade allt fungerat – garanterat! För annars hade det privata alternativet inte överlevt på arbetsmarknaden.

Nå, men så är det i en stad som politiskt styrts i 20 år av inkompetens och nepotism. Vem som har yttersta ansvaret för problemen? Göran Johanssons dotter… Som säger att allting fungerar perfekt.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Skräp Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Den här dagen bara försvann. Jag har sovit ikapp förlorad nattsömn och fortsatte sedan på den inslagna vägen – sovit! Tydligen är det något jag behöver och jag märker fysisk förbättring om jag sover. Nackdelen i dag är att jag sov till 15.30 och sedan fick migrän en timme senare (sovit för mycket). Så vad gör man då? Jo…

Senaste halvtimmen (när jag inget såg) diskade jag, vek tvätt, sorterade tidningar, delade upp veckans piller (8-9 per dag + sprutan) och sitter nu framför datorn. Ja, jag kunde se igen när jag började dela piller – annars hade det varit lite… farligt.

Så! Nu har jag en kväll framför mig med djävulsk huvudvärk och kan bara göra en sak… Mitt terapiarbete med att lägga tillbaka bloggtext här från 1999-2012. Hur lång tid det tar? En månad per dag. Alltså lär det ta minst ett halvår. Eh! Ja, om jag hade varit fortsatt sjukskriven efter den här vecken, men det hoppas jag verkligen inte!

En veckas sjukskrivning avklarad, en vecka kvarstår. Hur fungerar jag så här långt? Tja. Jag har skov i benen som är väldigt slängiga och jag har svårt med balansen. Jag har ingen känsel alls i vänsterfoten. När det gäller panikångesten så kan jag handskas med den och allergimedicineringen har en bra effekt mot panikångest. Blir lite trött av den, men det var värst dag 1 och 2. Så den här veckan handlar allt om att vila och inte anstränga mig när jag har skov. Nästa vecka hoppas jag det mesta är borta och att jag då kan gå in i nästa fas – träna vardagskonditionen som försvinner på 2-3 dagar när man är immobiliserad. Nästa vecka blir därmed tuff – och jag ser fram mot det!

Jag har också haft tid att fundera på hur jag ska lösa mina stressituation på jobbet. Belastningen kan jag inte göra så mycket med, men jag kan sätta gränser tydligare och inte acceptera intoleransen jag möts i form av ”svängdörrar” trots att jag sitter med stängd arbetsdörr. Jag behöver arbetsro.

 

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Vardagen är här igen. Och självklart kan jag inte låta bli att både läsa och besvara jobbmejl. Vad är det för fel på mig? (Retorisk fråga). Okej, det är väl inte så farligt egentligen, jag fortsätter bara delegera saker och ting under min sjukskrivning. Även om det bara gäller för ett par veckor, så är där mycket som jag inte kan ignorera. Och jag känner min mindre stressad än om jag just bara ignorerat. Dessutom är det lättare med mejl eftersom jag annars hade fått lägga tid på att ringa runt och jaga folk. Där går min gräns.

I förra veckan uppgraderade jag Internet Explorer till IE10. Det känns fortfarande väldigt ”buggigt”. Eller om det är omvärlden som inte hunnit anpassa sig. Till exempel så försvann de rundade hörnen i mitt bloggtema (men fungerar i andra webbläsare). Sedan vet jag att Twitter ändrat sina inställningar för inlänkning i bloggen, men där verkar också vara något strul periodvis trots att jag anpassat mig till inställningarna. Frågan är om det är ett IE-problem också? Och kopplingen mellan Spotify och Scrobbler/Last FM har inte fungerat på ett par veckor. Jag blir väldigt trött på att behöva fixa och trixa med sådant som tidigare fungerat.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Musik Omvärldsbevakning Personligt Surgubbe Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Ett bevis för att tiden går fort, är att det i dag är 25 år sedan mormor dog hos oss när jag fortfarande bodde hemma. Det har alltid känts så nära i tiden. Men ett kvarts sekel?!

I dag skulle min far fyllt 74 år, också något som känns märkligt. Jag har så svårt att visualisera honom som 74-åring trots att det bara är sju år sedan han dog. Fast… sju år?! Tiden går verkligen fort!

För ett par dagar sedan fick jag höra ”Han är väldigt ung, bara ett par år äldre än du”. Alltså, jag är 43 och räknar mig inte till ung. Någon som är äldre än jag är då heller inte speciellt ung. Alltså, jag har jämnåriga som är mormor/morfar/farmor/farfar. Och i 25 år har jag tilltalats som farbror av skolbarn.

Det där med tid och ålder är inte att lita på. Jag tror nog lite på tesen att tiden inte är linjär, utan att allting existerar samtidigt i ett enda ögonblick. Varför skulle annars minnet fortfarande kunna ta en tillbaka i det vi kallar för tid? Nej, jag menar nog inget… Kan inte stärka några teorier, vet inte vad jag menar.

I morgon är det dags för arbete igen efter en semesterdag och en fridag (som råkade vara en helgdag). Det oroar mig lite, för jag är verkligen inte kry. Jag behöver mycket mer vila än så här. Samtidigt måste jag pressa mig själv så långt det går och verkligen försöka övervinna mina begränsningar. Jag tror att min begränsning just nu är ett skov. Jag har fått kuddkänsla i fötterna (känns som att gå på en luftmadrass). Och att nystagmus (ögonskakningarna) ingår i skovet. Och att detta ger yrsel. Som triggar panikångest. Och kanske det är därför jag också är så matt och trött? Eller – jag vet verkligen inte. Jag borde söka vård men vet hur meningslöst det är att komma i kontakt med sjukvården.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Minne Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Det är nog så att jag måste erkänna att jag mest sitter och håller på med Twitter. På mobilen. Därför tog jag en skärmdump på något jag retweetade och som jag tycker är lite intressant.

 

Inte för att jag kan särskilt mycket finska, men jag behärskar absolut skånska! Och jag arbetar med statistik, tar fram siffror och gör tolkningar och underlag. Betyder det inte att jag ändå är ganska duktig på världens tre svåraste språk? Om man nu säger att jag inte behärskar finska överhuvudtaget, så vill jag till mitt försvar säga att jag åtminstone kan uttala mitt finska efternamn! Även om det är med skånsk brytning…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Skräp Språkligt

Kommentarer stängda

Med tanke på gårdagens blogginlägg började jag fundera. Hur reagerade egentligen kollegorna på mitt tilltag? Eftersom jag läst i mitt bloggarkiv så vet jag att jag inte återgett det här. Så jag försöker minnas. Vilket är lite svårt då åtta år gått.

Som jag minns det (efterkonstruktion?) så hände ett par saker:

1. De hade väldigt roligt åt både mig och bilden jag satt upp. Kollegorna uppskattade tilltaget.

Men de fick sig en funderare…

2. Det mesta av bilderna av halvnakna män togs ner. De fick en aha-upplevelse. Det hade inte varit okej om jag satt upp bilder av barbröstade kvinnor på väggarna då det är könsdiskriminerande. Slutsatsen de drog var att de också gått över den gränsen. Könsdiskriminering är inte enkelriktat – det är dubbelriktat.

Så vad hände med bilden av mig? Den satt kvar ganska länge på väggen. Men efter några månader jobbade jag åter själv en helg och då tog jag ner bilden. Den hade gjort sitt, så att säga. Det såg bara fjantigt ut med bilden utan kontexten (med alla bilder av halvnakna män).

Lever jag som jag lär? Ja, jag försöker vara neutral med det jag har på mina väggar på jobbet. Där finns inget naket. Jag har heller inte pubertala filmaffischer eller planscher av tonårsidoler. För det första hör inte sådant hemma på en arbetsplats, och för det andra så är jag vuxen.

Så vad har jag då klätt mina väggar med? Jo, där finns en affisch som är väldigt neutral. Jorden sedd från rymden. Därefter är det katter som gäller, vilket varken är neutralt (hundälskare hatar mig) eller representativt för en vuxen karl. En månadskalender med katter och två tavlor med katter. Till mitt försvar kan jag säga att tavlorna åtminstone är snygga. Lite surrealistiskt målade tavlor och inte som kalendern med ”gulliga” fotografier av katter.

Det är svårt att veta vad man ska ha på väggarna. Egentligen får vi inte sätta upp några privata saker på väggarna som är gråmålade. Men hur mycket öststatskänsla vill man ha i sin arbetsmiljö?

Jag vet inte varför man egentligen vill privatisera sin arbetsmiljö? Jag har burit dit krukväxter och har egen radio där. Eftersom man bara ska arbeta där, så vet jag inte varför det varit så viktigt att få in personlighet? Det är inte så att jag sitter och tittar på mina saker. Jag arbetar varken bättre eller sämre heller på grund av närvaron av privata saker. Det enda som har en positiv inverkan är radion som min tinnitus gillar då den neutraliseras något av det.

Fast det är klart – gråa väggar. Sätter man upp något på dem så får man djup i rummet som annars hade känts väldigt klaustrofobiskt.

Vad har du på dina väggar på din arbetsplats?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Minne Omvärldsbevakning Personligt

Orkar inte. Hinner inte. Vilka konsekvenser får det i mitt privatliv? Jo, en förödande sak: Jag har inte sett Våra bästa år (Days of our lives) på ett par år. Märkligt nog så saknar jag inte att följa en serie jag följt nästan dagligen i 15 år.

Okej, där finns fler saker som jag inte hinner och orkar. Som att läsa böker. Jag är periodare och på senare år försöker jag att under sommarsemestern läsa lite skönlitteratur, men det går väl så där.

Ett tag körde jag ganska hårt med ljudböcker, men det har jag heller inte ägnat tid åt sedan i somras. Istället har jag gått över till att lyssna på podcaster (eller hur man skriver på korrekt svengelska). Märkligt nog lyssnar jag bara till en återkommande podcast som nu är uppe i drygt 20 avsnitt och som började i somras. @olofröhlander och @enrickardolsson är veckans höjdpunkt och jag försakar gärna sömn för att höra deras rant om allt och inget, högt som lågt. Dessutom är de duktiga på att svara på tweets, vilket tillhör hyfs om man har ett twitterkonto.

Olof och Rickards Podcast

Så om jag nu inte orkar och hinner samma saker som tidigare, så måste jag säga att summan är konstant. Man finner nya intressen att lägga tid och ork på.

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Media Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Teveserier

Kommentarer stängda