Månad: <span>december 2014</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Två långfilmer blev det i dag. Jag ser fruktansvärt sällan på film då jag föredrar evighetsserier på tv och seriemaraton. Filmformatet är lite begränsat. Förutom när det gäller Marvel-filmerna som går in i varandra vad gäller handling och karaktärer. Lyckligtvis är jag sedan tidigare ganska bevandrad i Marvel Universe efter att i flera decennier läst deras serietidningar. Men jag är ändå tveksam till dagens filmer (båda utgivna i år). Jag hade nog högre förväntningar. Ändå är jag relativt nöjd eftersom det trots allt var Marvel. Vilket också kan få sammanfatta 2014 – jag är skeptisk (tveksam) då jag hade högre förväntningar än så här, men är trots allt nöjd. Trots allt sluttar planet mer uppåt än nedåt.

||||| 0 I Like It! |||||

Film Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Egentligen är det ganska stort på det personliga planet och jag reagerar inte så mycket över det. Jag går till Ica nästan dagligen. Jag orkar. Jag kan. Det fungerar. Inga problem. Ändå har jag ännu inte avsagt mig hämndtjänstens inköpsrundor varje vecka eftersom jag ännu ett tag vill testa och se hur det går. Speciellt nu när det är snö och halka. Rollatorn är nästan hopplös att knuffa fram i snömodd. Ändå klarar jag det. Det skulle vara väldigt skönt att efter tre år (eller nåt) kunna be hämndtjänsten dra åt helvete eftersom de inte handlar rätt. Funderar lite på att ändå kanske behålla dem för inköp en gång i månaden för lite tyngre/större inköp som inte får plats på rollatorn. Annars går det alltså bra att gå ofta med mindre och färre saker, men när jag arbetar så finns inte så mycket tid och ork att också springa till affären stup i kvarten. Nej, jag är nog lite kluven till framtida upplägg, men det känns underbart att själv kunna handla och framförallt se vad som finns.

Jag har också börjat köpa mer basvaror där jag själv tillagar mat istället för alla halv- och helfabrikat och smörgåsar. För jag orkar stå vid spisen.

För några år sedan fick jag en duschpall eftersom jag inte klarade av att stå på grund av yrsel och senare förlamning. Den där duschpallen har jag inte använt sedan i somras.

Rollator har jag numera bara utomhus, aldrig inomhus och speciellt inte på jobbet. Inte ens kryckan åker fram på jobbet.

Något har hänt. Ett uppsving. En förbättring. Det känns lite oväntat efter så många års kamp. I fyra år har jag haft precis alla tänkbara problem vad gäller styrka och balans i benen samt yrsel. I över ett och ett halvt år har jag gått på sjukgymnastik. Men när hände det? När blev det bättre? Jag tror en vändning kom efter sommaren då intensitet och frekvens skruvades upp vad gäller sjukgymnastik. Ändå var det inget speciellt eller annorlunda som skedde, men ändå tillräckligt för att jag ska märka påtaglig förbättring. Det gör mig… Låt oss säga att jag håller andan och hoppas på det bästa och att jag slipper bakslag. Men kanske ännu en bidragande orsak till förbättring är att jag försökt eliminera stressen på jobbet med färre möten och färre arbetsuppgifter. Jag har fortfarande fruktansvärt extremt mycket att göra, på en omänsklig nivå, men det är hanterbart och jag känner mig lugnare.

Det har varit jobbiga år. Jag hoppas det vänt för gott till det bättre.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms)

Lyckan över att ha fått arbeta efter sju hemska dagar av ledighet! Nu är jag åter lugn och kanske jag hinner bli klar till deadline den 5 januari. Kanske.

Studenten är avtackad och snart sitter jag åter ensam på arbetsrummet. Men om två månader får jag ny student.

Vad tycker jag egentligen nu om att åter gå på ledighet? Usch! Nyår är ganska meningslöst som helg. En massa oväsen. Min nyårshelg planerar jag till soffläge med 40 timmar TiVo samt två dvd-filmer som kom i går.

När deadline är avklarad på jobbet (fixar jag lördag/söndag) kommer jag att vara ledig mycket i januari (ledig 16 dagar av 31, och arbetar bara halvtid de dagar som är arbetsdagar). Då ska det bli skönt med ledighet. Dessutom tycker jag ledighet känns mer tillfredsställande när det inte är storhelt. Känslan är skön när man kan se andra jäkta till jobbet, medan jag själv åter kan krypa ner under täcket.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

 

Mobiltelefonen är min källa till nyheter. Oftast är jag lat och läser enbart rubriker som jag sedan associerar fritt till. Detta blir skärmdumpar på Facebook som jag kommenterar. Här är ett urval för de senaste två månaderna.
En riktig vän.


Oslo, inte Göteborg. Skulle kunna tro att vi skänkt våra värdelösa italienska spårvagnar till Norge.


MelC var bäst. Posh gillade jag aldrig. Filmen var hemsk. Låtarna betydde inget.

Nätdrogen spice…


Åh, de är så hippa på eGP och har hittat en opartisk källa till nyheter.


Den största och viktigaste nyheten i dag. Regeringskris? Äsch!


Och nu drabbades eGP av afasi.


Fjantigt. En nyhet. Lyckligtvis inte en toppnyhet.


Gatsten? Åh, så typiskt göteborgskt!

Vem minns inte göteborgskravallerna?


Hon kom en bra bit, från Stampgatan (mellan centralen och Ullevi) till Mölndal. Men det hade varit lättare att ta 4:ans spårvagn. Som dock inte går kl. 03.30.


GP saknar nu totalt ett nyhetsvärde med sina artiklar. Inte en seriös tidskrift.


Och GP är den officiella monarkkanalen?


I rest my case…


GP. Igen.


Känner mig splittrad, kanske rent av kluven.


Bara spännande nyheter på eGP i dag.


Själv ville jag bli fransklärare, bildlärare eller musiklärare.


Försvann civilisationen med mig när jag flyttade från Kristianstad, och naturen tog över?


Om jag blir ersatt av en dator så blir det vanliga nudlar?


Ser framför mig en pygmé med kniv i en hand och stege i den andra, springandes ifatt en 30-åring.


Samma sak hände i går med svenskt dito.

Löfte/hot om extraval/nyval ångrades och ställdes in.


Grishus?! Det heter stia. Och hästhus heter stall. Kohus ladugård men även andra djur får bo i kohuset.


||||| 0 I Like It! |||||

Bild Dumheter Media Omvärldsbevakning Skärmdump Skräp Surgubbe

Utan en aning om vad jag ska skriva om så råkade jag se dagens datum på datorn. Den 28 december. Fortfarande är det ett datum jag reagerar på. I dag är det 26 år sedan jag tvingades flytta hemifrån. I och för sig – jag var myndig. Men någonstans var det också ett startskott för det oväntade. Okej, jag har bloggat om det nu i över 15 år, men jag upptäcker hela tiden nya insikter varje gång kalendern visar den 28 december. När jag gick i grund- och gymnasieskola hade jag inte ambitioner eller förväntningar what so ever. Redan under högstadietiden var jag ganska inriktad på att bo kvar i bohåla och arbeta för samma företag som mina föräldrar. Den största ambition jag möjligen hade under gymnasietiden var att börja jobba på bank, men det var precis i skarven för vad bankerna önskade för typ av utbildning av sina anställda. Alltså blev det som kontorist i företaget mina föräldrar arbetade för.

Att tvingas flytta hemifrån, dessutom förlora jobbet efter några månader, ingen anknytning till byhåla och så vidare, ledde mig till viss del av tvång flytta till stan. Och arbetslösheten för landets alla kontorister ledde mig till komvux då jag vägrade stämpla och hoppas på jobb som inte fanns. Men inget av allt detta fanns i min föreställningsvärld förrän det inträffade.

Sedan har det bara fortsatt. Jag har ständigt tvingats flytta fram mina mentala positioner och fysiskt göra något för mig nytt. Utbildningar. Arbeten. Flytten från Skåne. Få kronisk sjukdom. Och så vidare.

Jag har aldrig varit en äventyrare som sökt nya utmaningar eller spänning. På nåt sätt har det omständigheter som tvingat mig till sådant som andra finner som en naturlig del av livet. Om jag vill ha lugn och ro? Jo, men inte för mycket lugn och ro. Dessutom är det något – åtminstone inte jag – kan förvänta mig. Livet händer hela tiden.

Förresten är jag glad att jag kunde lämna mig bohåla bakom mig. Kunde jag nu bara lämna den 28 december också bakom mig…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Fundering Minne Privat

Kommentarer stängda

Så kom då snön. Enligt SMHI:s väderapp i går skulle det komma snöblandat regn mellan kl. 23-01 för att övergå i regn mellan 01-03. När man vaknade i dag var det inte isgata. Det var snötäckt mark och är så fortfarande ett dygn senare. Det var någon form av snömodd/blötsnö som sedan frusit. För mig var det ett helvete att föra fram rollatorn i det. Motståndet var enormt. Kändes som att föra en bil uppför en backe med handbromsen i. Senare i kväll har de slängt ut stenkross på snön så det ser ut som asfalt – hur många centimeter stenkross de strött ut vet jag inte, men tjockt är det åtminstone. Inte heller det är något bra underlag för rollatorn.

Jag skriver aldrig om nyheter som man kan se på tv eller läsa om i tidningar/på nätet. Det är väldigt ointressant. Varför återge något som redan allt hört och sett? Ingen kan tillföra någon ytterligare dimension i nyheter annat än tycke och smak. Däremot kanske jag skulle ta och publicera det jag lagt ut under året på Facebook? Jag har (syrligt) kommenterat väldigt mycket nyheter, men inte till innehåll. Det jag ”granskat” är vad tidningar tycker har ett nyhetsvärde och sättet de formulerar sig. Men det får bli en annan dag.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

Kommentarer stängda

Vad har jag gjort hela julen? Öh… Inget speciellt? Suttit ner och försökt skapa ett arbetsschema (jo, jag är ledig) för 2015 där jag timme för timme redogör för vad jag måste hinna med. Och det tar tid. Eftersom jag har svår abstinens (workaholic) så är detta så nära jag kan komma att arbeta utan att arbeta. Dessutom är det väldigt rogivande samtidigt som jag tvingas tänker efter.

Varför är schemat för nästa år så viktigt? Jo, jag ska börja jobba arbetshelger igen och hoppar också på ett nytt uppdrag som kräver att jag måste prestera något visst varje dag. Det är knep och knåp (pusslande) eftersom jag naturligtvis inte bara har ett uppdrag att hinna med. Jag tror att jag fortfarande har 5-6 uppdrag/roller där jag aldrig kan få någon ersättare (ingen kan mitt jobb) samtidigt som jag ska ersätta andra (jag kan allas jobb). Inte blir det enklare att hinna alla egna uppdrag, ersätta andra, jobba 75 %, tillfälligt jobba 75 % av 75 % (på grund av rehab 25 % av 75 %), börja arbeta helg (en gång per månad), få in konferenser och semester, plus att jag kommer att ha deadlines 1) varje vecka, 2) varje månad, 3) varje kvartal och 4) årsbokslut. Något jag inte fått in i planeringen är sjukdom, så nu vet jag att jag att kommer att vara frisk hela 2015.

Det är sant – jag har svår arbetsabstinens. Jag har normalt inga problem med att vara ledig, men nu känner jag mig något stressad eftersom jag befinner mig i tvingad ledighet och ligger en månad back med arbete som bara måste vara klart senast 5 januari. Dessutom vet jag inte hur aktiv jag kan vara på jobbet när jag väl är där, eftersom jag samtidigt (just nu) har ansvar för en student. Jag klättrar nästan på väggarna hemma av frustration, för jag känner bara att jag behöver vara på jobbet. Men får inte och kan inte.

Jag blir ständigt lovad löneförhöjning och det är också något jag får, men jag blir aldrig nöjd. För den står ändå inte i proportion till vad jag ska hinner, faktiskt utför och har ansvar för.

Det enda som känns bra i röran är att jag om två veckor kan möblera om på jobbet med ”nya” (ärvda) möbler. Möjligheterna känns oändliga i en situation där jag är hårt styrd av tid och deadlines.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

Kommentarer stängda

Tog jag Blogg100 på för stort allvar? I dag är det dag 300 i följd med blogginlägg utan några uppehåll. Det enda som krävdes var 100 dagar av inlägg. Men samtidigt – jag har inget att bevisa efter att i snart 16 år ha bloggat. Kanske inte dagligen, men nästan.

Två saker noterar jag angående mitt bloggande 2014. Jag avskyr numreringen av inlägg (det här är #404 för i år), men jag gillar heller inte rubriksättning av inlägg. På den gamla goda tiden (för typ 15 år sedan) när alla körde med egna html-dagböcker, så räckte det med datum som rubrik. Något jag kanske borde ha i åtanke för 2015? Den andra saken är att jag inte vill blogga varje dag, vilket gör att jag inte hoppar på Blogg100 för 2015.

Om jag summerar bloggen i övrig för 2014, så liknar den mycket hur bloggen var 2010-2011-2012-2013. Det har accelererat vad gäller beskrivningar av mitt mående (ms) och medicinering (ms-relaterat). Jag avskyr att framställa mig som en sjukling, men texterna har varit viktiga för mig som tidsdokument då så mycket händer och det är svårt i efterhand reda ut vad som hände och vad som sas vid specifika tillfällen. Självklart är ingen annan intresserad av det. Jag är medveten om det.

Varför har jag varit mer återhållsam vad gäller min vardag i övrigt? Jag skriver en del om jobbet, men det är så hårt censurerat att ni anar inte. Anledningen till att jag blivit än mer restriktiv (att det ens var möjligt) beror på att jag… Nej, jag har ingen chefsbefattning, men besitter en viss makt och har blivit ganska känd inom min gebit om vi säger så. Jag måste respektera vissa gränser som jag inte vill överträda genom att bli alltför offentlig på nätet. Nej, jag är långt ifrån anonym här och just därför måste jag visa respekt för medarbetare.

Just nu kämpar jag hårt för att 2015 ska bli året då jag blir helt återställd i en kronisk sjukdom. Därför lär jag fortsätta på inslagen väg och fortsätta blogga som tidigare, men kanske med mer tillförsikt och segrar. Jag är fortfarande självcentrisk med skygglappar, men hoppas jag kan höja blicken och studera omvärlden – kanske rent av få nya inslag och inspiration till min blogg. Vem vet?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Personligt

Märkligt. Inte ett enda mejl från jobbet i dag…

 

 

 

||||| 0 I Like It! |||||

Bitstrips

Kommentarer stängda

I år har ingen erbjudit sig. Ingen som ifrågasatt. Jag får ”fira” jul utan att någon försöker förbarma sig över stackars mig. Vadå? Jag firar inte jul då jag valt bort det. Därmed behöver jag inte räddas och det är inte synd om mig. Det är skönt att slippa tvingas till något som jag ändå inte värdesätter. Jag skulle inte vara tacksam och har därför också genom åren tackat nej till alla inviter. Jul ska man fira med släkt, inte vänner eller bekanta. Att där komma in som en joker (och förmodligen som tomte) där man bara känner den som bjöd in – nej tack!

Varför firar jag inte jul? Öh, jag har ingen släkt nära mig. Dessutom skulle inte ens släkten bjuda in mig. För vi har inte längre den typen av släktträffar. En gång i tiden hade vi det med min mormor och morfar, deras barn och barnbarn. I dag finns inte den sammanhållningen. För i dag består min släkt av kusiner med egna barn och barnbarn. Nej, vuxna kusiner med barn och barnbarn firar inte jul med andra kusiner – särskilt inte barnlösa sådana (räcker upp en hand).

Så då är det ändå ofrivilligt från min sida att inte fira jul? Nej, inte egentligen. Förutsättningarna finns inte ur flera perspektiv. Men jag är inte ”julig” av mig ändå. Jag har ingen julgran, julpyntar inte, äter inte julmat. Någon form av julstämning kan ändå infinna sig, men det förutsätter att jag paradoxalt nog arbetar på julafton. Om det är julstämning vet jag inte, men det känns underbart på jobbet när allt bara… Lägger sig? Nå, men jag arbetar inte denna julen.

Så vad gör jag när alla andra stressar in i det sista för att sedan föräta sig och byta konsumtionsvaror? Inget speciellt. Det är för mig vanlig vardag/helg. Så förmodligen kommer jag att tvätta, gå ut någon runda, sova, läsa, titta på någon dvd, blogga, äta en ostmacka, mejla med jobbet (alla firar faktiskt inte jul, vissa arbetar) och kanske röja i förrådet (never ending story det där förrådet).

Jul? Bah!

||||| 0 I Like It! |||||

Övertygelse Privat